Blogg


Vi har gjort det IGEN! 2009-10-06

22 aug 2009 rev vi av "Dalkullan" gång två i festsalen i Folkets Hus i Vänersborg och den var "...ännu värre..!", som någon i publiken uttryckte det, ett lokalt, dialektalt uttryck för "ännu bättre" parat med mer "action". Bland publiken fanns nämligen återvändare, de som sett Dalkullan 2 jan. och som ville se föreställningen igen. Vi hade utvecklat Dalkullan med mera dans och fler talade, sammanbindande inslag. Taldelen stod Kristina Jenneborg, sopranen Dalkullan själv, för. Några dagar före sista repet med hela ensembeln satte sig Kristina med min pärm med kopior på det handskrivna partituret och detaljstuderade de lösryckta, talade repliker som fanns här och där och som vi i stort sett uteslöt i första Dalkullan. Kristina lyckades få ihop en ordlänk i dialog med de två manliga sångarna, Jonathan Ingvald, som sjöng Magnus "älskaren" och Viktor Stener, som sjöng Gudmund "rivalens" roll. Detta förlängde Dalkullan med cirka 5 min. och skapade en helhet och lättare förståelse av handlingen. Dansinslaget stod Felix Bäckström, första fiolen, som också sen 8 år dansat i göteborgsoperans balettskola, för. Felix hade inte dansat folkdans förut men det var en enkel matsch för honom att lära in grundstegen i schottis och slängpolska. Hans övningsobjekt fick bli jag, Doris Forsdahl,som inte dansat på 30 år men har det i ryggmärgen efter många års dansande på 70 och 80 talet. Med en så skicklig och dansant kavaljer som Felix var det sommarens häftigaste upplevelse. Det är inte var dag man får dansa slängpolska med en ung, vacker man på 17 år. Det kändes i rygg och armar en vecka efteråt men det var det värt."Konst ska kännas i kroppen", sa en annan konstnär som jobbade i trä i storformat. Jag kan hålla med honom. Felix och Ingrid Trulsson, vår altviolinist och i rollen som Dalkullans mamma,gjorde en bejublad av Felix improviserad och koreograferad bondschottis,som efter flera omfamningar slutade i en överraskande teaterkyss...till publikens jubel." Nu får du allt akta dig, Björn!", sa Björns kompis efter avslutat dansstycke. Björn är Ingrids man. Jag räknade ut att Felix lyfte cirka 1 ton sammanlagt under den helgen, ett antal övningsschottisar, rep. och genrep. och till slut föreställning. Felix la, efter förslag in ett antal lyft i dansen och i Dalkullan 2 ingick, att Felix också stal sig en vals med självaste Maria Dalkullan, till Magnus förtret och det höll på att bli råkurr, men då tog Felix Dalkullan om livet och lyfte henne på rakt upp, om en docka och satte ner henne framför Magnus, Applåd!! Bra jobbat, Felix. Tur att du är stark som en Björn (ha..ha..ha!) Ryggen höll! Dagens blogg är slut, men Dalkullan ska inte få somna in i en ny hundraårig Törnrosasömn. Det vore ju synd när hon nyss blivit så ljuvligt väckt av så många vackra, unga prinsar, som kommit ridande från när och fjärran på sina eldiga springare. Fortsättning följer! hälsningar Doris Forsdahl, organisatör, regisör, samordnare, inspiratör och obotlig romantiker.