Tre senaste


Dalkullan i Dalbyn 2010-08-09

I Dalbyn i Dalarna,35 km norr om Rättvik, bor 4 mån. om året en RIKTIG Dalkulla, Bibbi Levenskog,på sin morfars gård.Hon är ursprungligen från grannbyn Boda och hette som flicka Petters i efternamn efter fadern,som var född på Pettersgården, en genuint vacker,gammal dalagård, som nu sover sin törnrosasömn i väntan på ett beslut för framtiden. Runt Pettersgårdens vackra glasveranda och jordkällardörrar växte de ljuvligaste,rosa,gammeldags,doftande rosor. Vi klippte en korg full och pyntade bystugan inför vernissagen. En bedövande,rosendoft mötte besökarna.De tre utställningsdagarna blev ett forum för möten med för mig nya människor,...men de två viktigaste av mina gamla vänner kom...och det blev gott om tid till intressanta samtal över en kopp kaffe med hembakt. Maj-Britt, Bibbis granne höll kafe under utställningstiden. En och annan turist tittade också in när de såg skyltarna med konst och kafe. Sånt är roligt.Bibbi sålde en del till sina vänner, jag bara några småsaker,men det gör inget.Nu känns det att jag har knutit ihop dalasäcken.Och hör och häpna:Kristina Jenneborg, min dotter som sjöng Maria i sångspelet "Dalkullan", hade blivit bokad tillsammans med sin pianist Anna Stålfors från Leksand, i Rättviks kyrka under samma dagar.De gav en Jenny Lind konsert,"Jenny Lind och romantiken" till de närmare 70 besökare som kommit dit. Stora ovationer inbjöd till extranummer. Det blev "Solen går bak åsen ner" norsk fjällsång eller eko-sången,som den kallas och så som den sjöngs av Jenny Lind. Perfekt avslut i kyrkans långa efterklang...och vi gick ut med solen på nedgång i Siljan och jag kände tydligt:detta är Guds Finger.



Sommarkyrkfinal 2010-07-19

Sommarkyrkan är slut för i år. I lördags var det final. Det har blivit tradition att Thomas Johansson,kyrkvärd och barnboksbibliotekarie, ska göra "grand final" och avsluta med att dundra på om mörkret och döden med avbrott för skönsång av Kristina Jenneborg till ackompanjemang av Johan Reis. I år avhandlades barockpoesin med rubriken "Längtan i en ond tid". En fängslande timme då Thomas berättade,analyserade och läste dikter av Samuel Columbus,Stjernhielm, Jesper Swedberg, Jocob Frese,Sofia Elisabeth Brenner, Lars Wivallius,Johan Gabriel Werfwing och Magnus Gabriel de la Gardie, vår granne, slottsherren på Läckö slott under drottning Christinas tid.Det var alltifrån dikter till ett benhus till dikter om kärlek.Musiken var barock utom en sång ur en nyskriven opera skriven av Kristinas lärare på musikhögsk. i Stockholm ,Olof Olofsson. Stycket hette "Tre drottningar" och handlade om ett samtal mellan Karin Månsdotter, Maria Eleonora och en till, vid ett möte på Svartsjö slott,ett möte i klart feministiskt perpektiv, tonsatt i en märklig femtaktsrytm,sjunget med svensk text. Mkt. intressant.Kristina sjöng även "Kom sûsser Tot", "Amarilly", "Come Again" ,en aria ur operan Alcina av Händel och världens vackraste dödsaria "Didos Klagan" ur Dido och Eaneas av H.Purcell.Efter en så värdig avslutning blir man först hög och firar med bubbel för att hålla kvar stämningen och skjuta upp den oundvikliga saknaden och tomheten. Den kom igår. Jag kände mig som en kattmamma som gick omkring och jamade efter sina försvunna ungar. En slutrad ur Freses "Till ett Benhus" tröstar dock...."ty glädjen begynns,när glädjen är ute". Imorgon drar jag till Dalbyn i Dalarna och ställer ut mig i bystugan ihop med Bibbi!Det ska bli roligt.



Mässa i gågatekrysset 2010-07-15

Vi har haft veckans utemässa i gågatekrysset vid utescenen. En intressant upplevelse. Kl 18.30 har alla butiker stängt och centrum töms på folk men nu så här i sommartid är det ändå en viss rörelse i centrum.Turister som vilar en stund på nån bänk.Gänget som alltid finns där var också kvar. Ett franskt cykelpar stannade och en av herrarna i "ledighetskommiten" tog sin rullator och anslöt i halvcirkeln som spontant bildades runt nattvardsgåvorna. Han deltog t.o.m. i psalmsången och hittade faktiskt rätt tonart efter lite trevande i början. För en stund kändes det att gågatekrysset blev ett kyrkorum för de c:a 45 samlade.SKU-gänget, Malin, Angelica och hennes kompis,Emma och Savannah sjöng både stämsång och unisont med Ludwig vid synthen. Det lät riktigt fint,"En vänlig grönska..." så väl som Ted Gärdestadslåtarna. Angelica avslutade med "Gabrielas sång", rakt, modigt och med känsla. Den har ingen sjungit förut i år och alla vill höra den, så det blev ett värdigt avslut.